Det är tisdag igen och vi är inte sena med att konstatera att vädret är grymmt! Det var bra förra tisdagen, men nu är det fantastiskt. Soligare och mycket blåsigare. När vi står och riggar båten uppe på land smyger sig nervositeten på. Kommer vi klara att sätta segel därute i den här vinden? Men samtidigt, varje gång vi varit ute har vi båda påpekat drömmarna om att vara ute när det blåser ordentligt så det verkligen går undan. Vi vill ha mer! Kanske för mycket. Man säger ju att "
Den som gapar efter mycket..". Nåväl, mer om det senare.
Segelskolan har ännu inte hunnit rulla igång, så vi känner att det är bäst att paddla ut så fort som möjligt så vi slipper pinsamheter. Vi taggar till, fixar katastrofunderstöd inför segelsättningen i form av en mer rutinerad seglare som ska bevaka oss från en motorbåt. Ingen direkt plan för segelsättningen, vi kör som vi gjorde förra gången. Placera oss i vindögat så att seglen bara står och fladdrar under hissningen. Det går inte, kanske ger vi upp för tidigt, men det blåser på riktigt ordentligt så vi bestämmer oss för att kalla på motorbåten för understöd. Vi får tillslut vind i seglen och kan börja kryssa ut på sjön. Det här med att hissa segel och komma iväg får komma med tiden.
Räddningsteamet
Riggat och klart! Storskotet längst ner till höger i bild.
Adrenalinet pumpade redan igång ordentligt innan vi ens kommit ut på sjön, men den höjs ytterligare när vi får känna på segling som går undan och kräver koncentration, beslutsamhet och sammarbete. Kul! Vi är som barn, fnittrar och har svårt att sitta stilla. Highfive!
Johan: "Ser du hur det skvalpar efter båten eller?"
Henning: "Ja, j*vlar var det går! Hihihi! Pressa lite till! Så att det lutar mer, så hänger jag mig ut i trappetsen*."
Trappets är en funktion på våran jolle som medför att man kan luta sig ut från båten mer och därmed segla på snabbare och i starkare vindar. Det är vajrar med handtag och fästningsanordning för sele som hänger ner på styrbords respektive barbords sida om masten. Förenklat sett kan man säga att när man vill att det ska gå som fortast lutar båten mer, eftersom vid dom snabbaste seglingssätten kommer vinden in från sidan. Man seglar slör, bidevind eller halvvind. Se bild:

På nolltid är vi mitt ute på sjön. Johan som sitter i aktern och har hand om rodret och storseglet för stunden: "Nu slår vi!" Sagt och gjort, beslutsamhet var det. Vi vänder genom vinden, går runt med båten 3/4 delars varv ("Nollan" kallas detta). Duckar under bommen och hoppar över på andra sidan om mittskeppslinjen. Nollan gör vi för att undvika att gippa. Gippa innebär att vända från Slör babordshalsar till Slör styrbordshalsar och tvärtom. Då slår det i bommen ordentligt, påfrestande för båten och farligt för besättningen om det blåser mycket.
Adrenalinpumpade, tävlingsinriktade och fart-/lutkåta som vi är så lägger vi oss direkt efter slaget med seglen och vinden på bästa tänkbara sätt för mest fart och lutning. Det tar tag i seglena direkt. På ett par sekunder lutar båten för mycket. I panik försöker vi luta oss ut för att få kontroll igen, men det hjälper inte. Vi fryser tiden här. Det vi skulle göra nu och som vi gjorde resten av seglingsfärden, förutom vid ytterligare ett tillfälle, var att släppa på skotet (repet man justerar seglets vinkel i förhållande till mittskeppslinjen) till storseglet och låta vinden gå förbi. Den tanken hann inte slå oss här. Vi är orutinerade och gapar efter mycket. "...
förlorar hela stycket". På några få sekunder lutar båten så pass mycket att det inte går att hålla sig kvar. Bara till att hoppa i. Vi kapsejsade. Tur att vi precis innan vi stack ut fick tipset att ha vinden i ryggen då ni skall vända upp båten igen, annars sticker den utan er. Vi hamnade med ryggen mot vinden och båtens skrov framför oss. Det man gör nu, och som vi gjorde nu tack vare att vi läst på lite grann, är att ställa sig längst in på centerbordet/kölen och gunga upp båten. Det gick fint. Nerkylda men glada och upprymda seglar vi vidare. Been there done that! Men var är vattenflaskan vi hade med oss? Johan snabb som blixten i tanken lyckades på något sätt, fråga oss inte hur, under kapsejsningen spruta ut lite av vattnet i den fulla vattenflaskan så att den skulle flyta ifall den hamnade i vattnet. 5 minuters seglande efter kapsejsningen får vi syn på vattenflaskan guppandes i det vindpiskade vattnet. Precision och koncentration, och ja numera lite erfarenhet ledda till att vi snyggt plockade upp flaskan i farten.
Ytterligare en kapsejs senare och två bommslag i Johans huvud var vi huttrandes uppe på land igen. Snabbt i med luft i båttrailern, upp med båten på land och snabb nerpackning av allt. Sen satt vi i den varma torra bilen. Vi är lyckliga!
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Ja ofta var det, inte alltid. Vi tycker inte vi miste någontiong. Vi vann bara! Fart, lut, glädje och erfarenhet!