Säsongsavslutning

I torsdags va vi ute o verkligen fullbordade denna, vår första men inte sista, säsong som Seglare! :) Regnmolnen skingrade sig när vi anlände till ett öde Segeltuna. Men vinden bestod...
Och så det blåste sedan!

Det var kallt och man kände att fan nu börjar det snöa vilken dag som helst...
Men vi var rustade. Henning med sin nya våtdräkt och Jag med en våtdräkt som jag hittat ute i ett förråd... Troligen min morbrors gamla vindsurfingdräkt som jag nu betraktar som min!
Därpå hade vi regnjacka. Om inte som skydd mot en plötslig men inte alls omöjlig regnskur så skulle den skydda bra ute på HelgaHAVET, som det verkligen var denna friska höstkväll!

Vågor säg 2 meter. Vindbyar säg 1000 m/s. Henning o Johan säg lagom kaxiga...

... hissade vi storseglet redan inne vid bryggorna. Vi satte kurs mot, säg, en säker död då vi möttes av monstervågor. Aldrig sett så stora vågor innan på sjön. Aldrig, Never Ever!

Jag var redo att hissa förseglet men i samma takt vi seglade ut från hamnens någorlunda skyddande famn kom vi mer o mer att förstå att detta skulle bli en nervig seglats. Vi satte aldrig förseglet. Men tro inte att vi mesade runt för det! Om man hade kurs rakt mot vågorna så sköljde dom in över oss. Men vi insåg att bara man gick aningen snett mot dom så klarade faktiskt lilla Britten att hålla oss någorlunda halvtorra.

Vi klarade oss utan att kapsejsa denna gången för er som säkert sitter hemma o hoppades på att så skulle vara fallet. Inga mer detaljer.

Solen gick ner över trädtopparna i väst samtidigt som Henning med sitt vikingaskägg satt i aktern o skötte rodret galant. Det var inte den kalla höstvinden vi kände. Vi kände hur härligt det är att segla och vi Stor(M)trivdes! ;) Vi satte en stadig kurs mot nya äventyr...

Ny latte

Yes tänkte bara rapportera till alla våra läsare att vi i måndags va och inhandlade "en bit latte". För er som inte fattar vad vi snackar om så finns det i Brittens storsegel 4 stycken "pinnar". Dessa ger ökad stabilitet åt seglet. Vi kapsejsade ju förra gången vi var ute på helgahavet och då tappade vi en i samband med det. Det gick ju att segla utan den men seglet fladdrade ganska märkbart. Så nu är det bara för oss att slipa till biten så den passar så är Britten redo för en riktig omgång snart igen.

Nu börjar det lida mot kallare tider och veckorna bara flyger fram men vi ska verkligen försöka komma ut på sjön minst en gång till innan isen lägger sig...

Den som gapar efter mycket...

Det är tisdag igen och vi är inte sena med att konstatera att vädret är grymmt! Det var bra förra tisdagen, men nu är det fantastiskt. Soligare och mycket blåsigare. När vi står och riggar båten uppe på land smyger sig nervositeten på. Kommer vi klara att sätta segel därute i den här vinden? Men samtidigt, varje gång vi varit ute har vi båda påpekat drömmarna om att vara ute när det blåser ordentligt så det verkligen går undan. Vi vill ha mer! Kanske för mycket. Man säger ju att "Den som gapar efter mycket..". Nåväl, mer om det senare.

Segelskolan har ännu inte hunnit rulla igång, så vi känner att det är bäst att paddla ut så fort som möjligt så vi slipper pinsamheter. Vi taggar till, fixar katastrofunderstöd inför segelsättningen i form av en mer rutinerad seglare som ska bevaka oss från en motorbåt. Ingen direkt plan för segelsättningen, vi kör som vi gjorde förra gången. Placera oss i vindögat så att seglen bara står och fladdrar under hissningen. Det går inte, kanske ger vi upp för tidigt, men det blåser på riktigt ordentligt så vi bestämmer oss för att kalla på motorbåten för understöd. Vi får tillslut vind i seglen och kan börja kryssa ut på sjön. Det här med att hissa segel och komma iväg får komma med tiden.

Räddningsteamet

Riggat och klart! Storskotet längst ner till höger i bild.

Adrenalinet pumpade redan igång ordentligt innan vi ens kommit ut på sjön, men den höjs ytterligare när vi får känna på segling som går undan och kräver koncentration, beslutsamhet och sammarbete. Kul! Vi är som barn, fnittrar och har svårt att sitta stilla. Highfive!
Johan: "Ser du hur det skvalpar efter båten eller?"
Henning: "Ja, j*vlar var det går! Hihihi! Pressa lite till! Så att det lutar mer, så hänger jag mig ut i trappetsen*."
Trappets är en funktion på våran jolle som medför att man kan luta sig ut från båten mer och därmed segla på snabbare och i starkare vindar. Det är vajrar med handtag och fästningsanordning för sele som hänger ner på styrbords respektive barbords sida om masten. Förenklat sett kan man säga att när man vill att det ska gå som fortast lutar båten mer, eftersom vid dom snabbaste seglingssätten kommer vinden in från sidan. Man seglar slör, bidevind eller halvvind. Se bild:

På nolltid är vi mitt ute på sjön. Johan som sitter i aktern och har hand om rodret och storseglet för stunden: "Nu slår vi!" Sagt och gjort, beslutsamhet var det. Vi vänder genom vinden, går runt med båten 3/4 delars varv ("Nollan" kallas detta). Duckar under bommen och hoppar över på andra sidan om mittskeppslinjen. Nollan gör vi för att undvika att gippa. Gippa innebär att vända från Slör babordshalsar till Slör styrbordshalsar och tvärtom. Då slår det i bommen ordentligt, påfrestande för båten och farligt för besättningen om det blåser mycket.
Adrenalinpumpade, tävlingsinriktade och fart-/lutkåta som vi är så lägger vi oss direkt efter slaget med seglen och vinden på bästa tänkbara sätt för mest fart och lutning. Det tar tag i seglena direkt. På ett par sekunder lutar båten för mycket. I panik försöker vi luta oss ut för att få kontroll igen, men det hjälper inte. Vi fryser tiden här. Det vi skulle göra nu och som vi gjorde resten av seglingsfärden, förutom vid ytterligare ett tillfälle, var att släppa på skotet (repet man justerar seglets vinkel i förhållande till mittskeppslinjen) till storseglet och låta vinden gå förbi. Den tanken hann inte slå oss här. Vi är orutinerade och gapar efter mycket. "...förlorar hela stycket". På några få sekunder lutar båten så pass mycket att det inte går att hålla sig kvar. Bara till att hoppa i. Vi kapsejsade. Tur att vi precis innan vi stack ut fick tipset att ha vinden i ryggen då ni skall vända upp båten igen, annars sticker den utan er. Vi hamnade med ryggen mot vinden och båtens skrov framför oss. Det man gör nu, och som vi gjorde nu tack vare att vi läst på lite grann, är att ställa sig längst in på centerbordet/kölen och gunga upp båten. Det gick fint. Nerkylda men glada och upprymda seglar vi vidare. Been there done that! Men var är vattenflaskan vi hade med oss? Johan snabb som blixten i tanken lyckades på något sätt, fråga oss inte hur, under kapsejsningen spruta ut lite av vattnet i den fulla vattenflaskan så att den skulle flyta ifall den hamnade i vattnet. 5 minuters seglande efter kapsejsningen får vi syn på vattenflaskan guppandes i det vindpiskade vattnet. Precision och koncentration, och ja numera lite erfarenhet ledda till att vi snyggt plockade upp flaskan i farten.
Ytterligare en kapsejs senare och två bommslag i Johans huvud var vi huttrandes uppe på land igen. Snabbt i med luft i båttrailern, upp med båten på land och snabb nerpackning av allt. Sen satt vi i den varma torra bilen. Vi är lyckliga!

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Ja ofta var det, inte alltid. Vi tycker inte vi miste någontiong. Vi vann bara! Fart, lut, glädje och erfarenhet!

Äntligen

Inte en dag för tidigt så hittade vi till slut en gemensam lucka i våra kalendrar och begav oss ut mot Segeltuna en fin sensommarkväll i Augusti...
Det var tisdag och liksom alla andra tisdagar så hade klubben träning denna kväll. Bådade gott på väg hem från jobbet, växlande solighet (molnighet låter tristare än det var) och fin vind. Så där blåsigt så man svär könsord på väg hem på cykeln.
Vi var nästan först på plats och började rigga Britten för segling! Vi hade återigen släpat med kompressorn då det fortfarande är punka på båtkärran. Vi har köpt ny slang men frågan är om vi mäktar med o byta den själva... det gjorde vi i alla fall inte i tisdags. Aja time will tell!
Mer o mer seglingssugna kidz droppade in framåt 6-tiden och vi sjösatte först av alla.

Vi paddlade ut en ganska bra bit från bryggan, då både vi och Britten kände oss lite rostiga, för att inte alla skulle se när vi satte segel! 80 meter bort ser de mer rutinerade klubbmedlemmarna (även 8-åringarna) att det inte kommer att bli en smidig sättning...

Denna kväll hade vi bytt så Henning skötte rodret. Det innebar att jag, Johan, skulle hissa seglena. Det var lite nervöst då vi förra gången va jävligt nära att kapsejsa. Men Henning var bergsäker på att det hade vart mitt fel förra gången och att det såklart skulle gå bättre denna gång.. Men även han insåg att det var lite knepigt, i alla fall med vår teknik. Frågan är ju hur man gör det på ett smidigare sätt. Vi tar sikte mot vindögat och sedan ska ju först storseglet upp. Grejjen är att vi inte hinner få upp hela seglet innan vi börjar driva med vinden akter ut.
Bara vi kommer igång o får lite fart framåt så har vi ju faktiskt resten av seglatsen under någorlunda kontroll. Men det är detta startmoment vi måste få grepp om.

Nog tjatat om det, en gummibåt kommer för att assistera oss ganska snabbt då det verkar varit ett jävla spektakel att vi paddlade ut... För vi såg senare att de andra jollarna satte segel så fort skrovet nuddade vattnet typ. Men ah tids nog kommer nog det även för oss... Med lite hjälp av gummibåten så satte vi segel himla smidigt och sedan styrde vi vår kos ut mot bukten.

Vi hade som mål att nå Skälsnäs badplats. Detta lyckade vi med. Men när vi går för slör så känns det som att det går mycket långsammare än om man åker på läns/halvvind. Så ah man kan väl säga att vi kryssade oss framåt med vinden bakifrån. Vi ska inte sticka under stolen med att vi båda letar efter högsta möjliga fart (och lut!). Kanske det hade gått fortare att nå badplatsen om vi bara styrt rätt mot men nu gjorde vi som vi gjorde och vi hade nog en högre medelhastighet i alla fall.

Sedan seglade vi tillbaka till de andra båtarna och kollade in lite när de tränade. Det var säkert minst 15 andra jollar ute så det var bra träning för oss att hålla koll på omgivningen och slå vid rätt tillfällen.

När vi gått i land igen så kom det som en skänk från ovan då Ola nämnde att det fanns korv i klubbhuset. ( För det var nämnligen inte skrovet som knakat Henning, det var min mage! )
Vi blev tillfrågade att hjälpa till vid klubbmästerskapet den 5 september... Agera målstolpe eller säkerhetsbåt. Vore kul att se hur en tävling går till. Frågan är bara om vi båda kan. Detta ska vi kolla upp och så får vi se sen..

Helgasjön, Ångaren Thor ute vid Kronobergs Slottsruin

Ännu en härlig seglingskväll till ända och när vi åkte hem kände vi båda att det ryckte lite i tävlingsnerven...

Kort seglats

Tillslut hittade vi en gemensam lucka i kalendern och drog ut till Segeltuna för att göra ett försök att få i Britten. Denna gången hade vi med Johans kompressor. Mycket skönt att det inte var ett större hål i däcket än att man kunde pumpa upp och i alla fall få i båten. Vi har nämligen fått punktering på båtvagnen. Förhoppningsvis kan vi nästa gång vi drar ut försöka laga punkteringen. Om det inte är så illa att hela hjulet har gjort sitt, fälgen ser ju inte alltför pigg ut... Men det är ett senare problem, idag ville vi bara komma ut o segla så fort som möjligt!

Vädret var stabilt och det fläktade på ganska bra.Uppskattningsvis 5-6 s/m, sydöstlig vind.
Det svåraste och mest nervösa momentet i seglingen, enligt oss, är när man ska lägga ut och så att säga starta igång båten. Man paddlar ut med seglena revade (ej hissade) och placerar sedan sig på ett taktiskt ställe där man har plats till att driva lite i och med att det lätt börjar krångla och tar tid att hissa seglen. Det är viktigt att ställa båten med fören mot vindögat (rätt mot vinden) så att inte vinden får tag i seglena när man håller på att hissa. Annars blir det väldigt tungt att få upp seglena och dessutom börjar båten röra på sig. Våran avsikt var ju förstås att lägga oss i vindögat, detta gick inte så bra. Vi hamnade helt på sidan mot vinden (halvvind kallas det), jag Henning låg nere i båten och höll på att hissa storseglet för fullt medan Johan skulle sköta rodret. Plötsligt får vi slagsida (vinden får båten att börja luta och håller den nere), samtidigt börjar den segla. Johan skriker: "Jävlar vi välter!", jag lägger knappt märke till det eftersom jag är fullt fokuserad på att hissa seglen och göra fast fallen (repen man hissar seglena med). Efter några dramatiska sekunder lyckas Johan räta upp Britten mot vindögat igen, och vi kan slappna av och segla iväg.

Det dröjer inte länge förens himlen mörknar och första åskknallen hörs. Lite tveksamma var vi, men vi tog förnuftet tillfånga och vände om hemåt igen. Blev en kort seglats på cirka 15 min och vi kom inte mer än 500 meter ut från hamnen, men ack så god! Att göra till vid bryggan sätter vi som en smäck nu, revar man seglena vid rätt tidpunkt så är det inga problem. Vi har ju paddlarna med oss, så vi är inte rädda för att reva för tidigt. Nästa steg blir att reva seglena senare så att man kan glida hela vägen in till bryggan utan paddling.
Precis när vi fått upp båten på land och satt oss i bilen för att rulla hem så kom det en rejäl åskskur. Vi är nöjda!

By the way så har vi nu betalat in medlemsavgiften till Växjö Kappseglingsklubb. Årsavgift på 300 kr för en hel familj. Då får man ha båten stående ute vid Segeltuna och får möjlighet att testa klubbens båtar. Mycket prisvärt!

Hoppas att det inte dröjer alltför länge till nästa inlägg här!

Nu har det gått ett tag sedan vi var ute på sjön.. Detta på grund av P&L, jobb som krockat och en o annan Roadtrip.. Vi var dock nere och skulle ta tag i seglandet igår men till vår stora förskräckelse så hade båtkärran som Britten ligger på fått slut på luft på ena däcket. Så vi fick faktiskt inte ner vår fina jolle i vattnet. Hoppas att det inte va punka...
Nästa gång tar vi med en kompressor o testar om vi kan pumpa upp däcket igen.

Vi hittade en kompis till Britten när vi var i Smögen =)

Värt att nämna kan också vara att vi har köpt ett sjökort över Helgasjön.

Allright!

Sådär ja! Nu kan vi segla!

..Eller ah neeeh kanske. Vi var i alla fall ute med vår nyfunna vän Britten igår för första gången med endast oss två som besättning. Det var riktigt kul!

Sjösättning

Vi riggade allt på land så att det bara var att hissa seglen sen när det skulle bege sig. Vinden blåste in mot Segeltunas hamn och vi paddlade ut kanske 20 meter från bryggan och där satte vi segel, nästan. Vi fick upp focken någorlunda men när det var uppe så hade vi redan tappat den lilla fart vi hade haft från paddlandet. Detta ledde till att focken motarbetade vår ambition att sätta fart mot bukten genom att vi började få ordentlig fart, bakåt... Eftersom vi är stenhårda boys och stolta kaptener hade vi inte en tanke på att överge Britten åt sitt öde. Vi gick helt enkelt på den lilla ön. Som tur är hade vi inte någon väldans hög fart så Britten blev bara lite sur och mumlade något på engelska i stil med "amateurs"...

Då förstod vi att såklart måste vi ha med oss lite fart när vi ska gå mot vinden annars går det inte. Nu paddlade vi upp dubbelt så långt, kanske 50 meter. Där satte vi nu segel (båda) och seglade med vinden en kort stund för att få med oss lite fart för att sedan kunna gå upp mot den ganska perfekta nybörjarvinden. Detta gick mycket bättre och vi satte kurs ut mot bukten.

Seglingen gick bra måste vi säga. Flygplanen som går in för landning över bukten trodde dock säkert att vi försökte skriva nåt meddelande till dom då vi bytte halsar lite här och var. Vi försökte komma underfunn med hur vi skulle skota seglen för att få högsta möjliga fart och effektivast segling men helt solklart är det nog ännu inte för oss. Ni som hoppades att vi skulle tabba oss när vi angjorde bryggan också måste vi göra besvikna...

Vi var ute runt två timmar och hade en jävligt skön kväll som definitivt gav mersmak!

First try!

Igår den 22/6 var vi ute på jungfrufärd med Ida eller Britten som hon också kallas, vi ska snart besluta om det slutgiltiga namnet. Harald, Hennings pappa och mångårig ägare av kvinnan, var med ute och lärde oss grunderna i den ädla läran.

Skota in, skota ut. Släta segel, kupade segel. Falla i vind, lova. Vindögat, bidevind, halvvind, slör, läns. Slå, gippa, "nollan". Storfall, fockfall. Förstag, akterstag, vant. Det var ett litet smakprov på endel av dom seglartermer vi numera har koll på. Går nog att kolla upp på wikipedia för er som är intresserade!

Det var en fin tur igår, sol och precis lagom vind på 3-4m/s för två nybörjare. Riktigt kul! Nu känner vi oss redo att själva ge oss ut på sjön och testa försiktigt. Igår satt vi alla tre i båten, känns bra och se att det gick! Kan ju va kul att dra med sig lite polare ibland. Vi hade inte riktigt koll, faktiskt ingen alls om vi ska va ärliga, på sjömärkena utanför Segeltunas bryggor där vi höll till igår. Så nu blir det ner till Akademibokhandeln, där vi hört att det förmodligen finns, och skaffa sjökort. Det gamla vi hade var inte mycket till hjälp. Britten går inte speciellt djupt, 2 decimeter utan kjöl (centerbord på flipper jollen). Knappt en meter med centerbordet helt nere. Så känns inte jättefarligt om vi skulle hamna fel. "Håller ni på att köra upp på land av någon anledning så är det bara att hoppa i och bromsa båten" ett värdefullt tips!

I eftermiddag blir det en vända till faktiskt :) då kör vi själva! Blir spännande vid dom kritiska lägena då man lägger ut och ska lägga till. Men det ska nog gå bra, det ska blåsa som igår, vara soligt, och så har vi förstås flytvästar och varsin paddel med oss ut.

Skepp o´hoj!

Segeltuna

Vi var ute på Växjö Kappseglingsklubb och kollade läget. Tanken är att vi ska kunna ha båten där ute så vi slipper köra runt med den på släp varje gång vi ska ut.

Där träffade vi Ola som är vår nya polare. Han verkade positiv till vår entusiasm och tyckte det var kul att vi var intresserade av att gå med i klubben. Vi har tagit kontakt med klubbens ordförande och avvaktar svar angående medlemsskap och ev. båtplats...

Växjö Kappseglingsklubb: http://www2.idrottonline.se/default.aspx?id=195446

The beginning

Första dagen på färden titta ut genom mitt fönster mot fjärden. 10 000 meter djupt så god damn it!
Kan inte ankra god damn it!

Upp med med spinnakern! Nu kör vi!
Denna blog kommer följa två ännu icke sjösatta sjömän; Henning Säll och Johan Söderlund. Två unga män i sina bästa år.

Vi är alltså två grabbar som känner suget efter sjön... Vi har länge gått o småpratat om hur kul det vore att kunna segla. Hennings familj har suttit inne på en mycket fin Flipperjolle som vi nu bestämt oss för att få ut på sjön igen. Nu med två nya oerhört taggade kaptener!

Idag söndag två dagar efter midsommar har vi hunnit piggna till och jollen står i Hennings trädgård i Växjö. Henning har fått lite instruktioner av Jollens gamla brukare, Harald. Så idag tränade vi på att själva kunna sätta segel. Detta måste vi säga gick ganska smärtfritt och vi lyckades få seglen att vaja i vinden.

Det måste sägas att ingen av oss har några större seglingskunskaper. Vi har kollat upp ev. nybörjarkurser och det kan komma att bli aktuellt. Men vi tänker som så att man lär sig bäst i praktiken... Vi har som ambition att bli så inbitna seglare man bara kan bli, och detta uppnås lättast genom att använda de rätta termerna. Så om du som seglingsexpert märker att vi uttrycker oss fel, kommentera fort som fan!

Auf wiedersehen in DAS BÅÅT